Abbygail

Sd i riksdagen, kusligt.
ja, kände nog minsann en kall vind när jag var i affären idag efter söndags; 11.1% röstade ju på dem i denna kommun (kommunval).
För första gången i mina 9 år här i Sverige så känner jag lite rädsla och otrygghet i luften.
Vet inte om jag ska vara rädd för de människorna som inte vill ha mig här eller tanken på att min kära moster och hennes filippinska vänner röstade på dem.

Sen finns det ju dem som säger att alla får tycka och rösta som de vill - det är ju trots allt demokrati.
Yttrandefrihet är ju till för alla, även dem som tycker att mänskligarättigheterna bara är "berättigad" till vissa.
Nej, de behöver inte säga det i ord men historien säger en del. Och vem kan säga att inte historien upprepar sig?

I denna svåra tid är det kanske inte så svårt att dra alla över en kant? eller detta handlar om en enda sak? Egoism? Makt? PENGAR?!?

Säg mig, var är solidariteten? mänskligeheten?



(Ska bli skönt att fly lite från allt det här, särsklit med tanke på att jag ska göra det tillsammans med Björn, i Turkiet, ja, en hel vecka med sol och allt gott ni bara kan tänka er!)