Abbygail

du verkade så lycklig och jag är verkligen glad för din skull, det är jag..
men det kändes ändå konstigt, konstigt nog..kan liksom inte förstå varför jag egentligen tycker det. Har egentligen inte rätt o tycka det heller men jag kan inte hjälpa det..
och konstigaste är nog att jag har gått o tänkt på allt det som hände igårkväll..
allt har liksom surrat i huvudet på mig idag; efter fem år..

jag såg er i slowmotion och jag blev så glad..
trots allt så...