en liten bit av mig,
ganska pigg för att ha jobbat min 5:e dag - hann kolla 30 min av Grey's Anatomy, och jag har drömmar att bli en kirurg; vilken kirurg som helst (cardio, neuro ja, you name it) Gillar att verkligen se hur kroppen ser ut, vad som händer när en organ kollapsar eller bli skadad och hur den påverkar allt annat i kroppen. är inte rädd för blod dock suger på att sy men älskar spänningen och tanken på att rädda en människas liv. Kvällens avsnitt innehöll bl.a. en punktering av aortan. coolt. inte coolt för den stackars personen kanske men coolt om de hade kunnat rädda människan överhuvudtaget. Hade det hänt IRL så hade jag varit stolt och hedrad att få vara med i en sådan operation. WOW en punkterad aorta liksom?!?
Tänker ialf på Cristina Yang och Owens samtal idag.. det var fint. så äkta o så sant. känner igen mig så mycket i det hon sa.
C.Y - Grey's Anatomy
He took something from me. He took little pieces of me, little pieces over time, so small I didn’t even notice, you know? He wanted me to be something I wasn’t, and I made myself into what he wanted. One day I was me Cristina Yang, and then suddenly I was lying for him, and jeopardizing my career, and agreeing to be married and wearing a ring, and being a bride. Until I was standing there in a wedding dress with no eyebrows, and I wasn’t Cristina Yang anymore. And even then, I would’ve married him. I would have. I lost myself for a long time. And now that I’m finally me again, I can’t. I love you. I love you more than I loved Burke. I love you. And that scares the crap out of me because when you asked me to ignore Teddy’s page, you took a piece of me, and I let you. And that will never happen again.
så sjukt lätt och farligt att förlora sig själv hos någon annan egentligen, en liten bit i taget sen är man lost.
kanske att man i svag i sig själv o behöver någon starkare - starkare själ och tryggare i sig själv.
det kanske handlar om osäkerhet, att man inte hittat sig själv från början? Vilse i sitt eget mörker? och sen tro att någon annan finner en där..och gör världen lite ljusare lite bättre. men nej.
man kanske går på känslan ett tag, lurar sig själv lite men sen kommer verkligheten ifatt en; kliché. och du vaknar och undrar hur du har blivit och hur du kunde göra så här mot dig själv och sen tillbaka till dit mörker. vilse.
så, det där med att du gör mig hel replik funkar inte. jag blir bara irriterad på folk som säger sånt.
Man blir inte hel förrens man ransakat sig själv på en djupare nivå. Då när man upptäcker vad livet egentligen handlar om. Då när man förstår vad som är viktigt och minde viktigt. Då när man älskar och accepterar sig själv precis som man är och skapad till att vara..
Att kunna stå på sina egna ben och att cykla utan de dära stödeden - det är väl det det handlar om eller?
och att våga falla hårt utan att förlora sig själv på vägen. det är kärlek
Tänker ialf på Cristina Yang och Owens samtal idag.. det var fint. så äkta o så sant. känner igen mig så mycket i det hon sa.
C.Y - Grey's Anatomy
He took something from me. He took little pieces of me, little pieces over time, so small I didn’t even notice, you know? He wanted me to be something I wasn’t, and I made myself into what he wanted. One day I was me Cristina Yang, and then suddenly I was lying for him, and jeopardizing my career, and agreeing to be married and wearing a ring, and being a bride. Until I was standing there in a wedding dress with no eyebrows, and I wasn’t Cristina Yang anymore. And even then, I would’ve married him. I would have. I lost myself for a long time. And now that I’m finally me again, I can’t. I love you. I love you more than I loved Burke. I love you. And that scares the crap out of me because when you asked me to ignore Teddy’s page, you took a piece of me, and I let you. And that will never happen again.
så sjukt lätt och farligt att förlora sig själv hos någon annan egentligen, en liten bit i taget sen är man lost.
kanske att man i svag i sig själv o behöver någon starkare - starkare själ och tryggare i sig själv.
det kanske handlar om osäkerhet, att man inte hittat sig själv från början? Vilse i sitt eget mörker? och sen tro att någon annan finner en där..och gör världen lite ljusare lite bättre. men nej.
man kanske går på känslan ett tag, lurar sig själv lite men sen kommer verkligheten ifatt en; kliché. och du vaknar och undrar hur du har blivit och hur du kunde göra så här mot dig själv och sen tillbaka till dit mörker. vilse.
så, det där med att du gör mig hel replik funkar inte. jag blir bara irriterad på folk som säger sånt.
Man blir inte hel förrens man ransakat sig själv på en djupare nivå. Då när man upptäcker vad livet egentligen handlar om. Då när man förstår vad som är viktigt och minde viktigt. Då när man älskar och accepterar sig själv precis som man är och skapad till att vara..
Att kunna stå på sina egna ben och att cykla utan de dära stödeden - det är väl det det handlar om eller?
och att våga falla hårt utan att förlora sig själv på vägen. det är kärlek
