faktiskt..
så är det så att jag älskar Björn ofattbart mycket - ofattbart mycket
japp, jag vet att det har hänt sjukt massa - han har gjort sjukt massa störda grejer som egentligen inte kan eller bör förlåtas o ta tillbaka honom för men kärlek är inte logiskt alltid.
Kärlek är egentligen..? mm precis. svårt men så värt mycket!
Vi var i stan igår, åt en jättegod middag - sushi o entrecote ;) sen gick vi promenad o njöt av stunden o varandra.
o jag bara kände att jag verkligen älskar honom. För allt-det-där-jobbiga-som-du-gjorde-då bara försvann när jag var med honom, när vi gick o pratade om våra största rädslor o största drömmar. o visst är vi helt olikt i allt vi gör o tänker men på ngt sätt så har han rätt - vi kompletterar varandra.
jag försökte tänka mig ett liv som bara hans bästa vän men båda han o jag vet att det inte är tänkbart. Vi dras till varandra - det är mer än kemi i bilden denna gång. Något som gör att trots allt som hänt i dessa 2 åren av berg o dalbana har hållt oss ihop o fört oss tillbaka till varandra. Något som gör att jag inte bara kan släppa taget om honom o inte kan sluta älska honom. Är det rädsla av att förlora någon? tryggheten? eller är det trots allt kärlek? svaret har jag inte men i sinom tid kommer det att visa sig..men än så länge är det enda jag vet just nu o det enda jag behöver veta är att jag älskar den här killen mer än mycket.. o det känns helt okej.
har folk problem med det jag känner, så kan jag verkligen inte bry mig mindre.
fortfarande är det mitt liv, mina känslor o mitt hjärta.
o nu ska jag dricka kaffe o känna lycka.
btw, ville bara säga att jag verkligen har världens bästa vänner.
ni vet vilka ni är o ohej vad jag är tacksam för allt ni gör o har gjort för mig.
jag lovar, jag skulle kunna offra mitt liv för er. <3
hej
japp, jag vet att det har hänt sjukt massa - han har gjort sjukt massa störda grejer som egentligen inte kan eller bör förlåtas o ta tillbaka honom för men kärlek är inte logiskt alltid.
Kärlek är egentligen..? mm precis. svårt men så värt mycket!
Vi var i stan igår, åt en jättegod middag - sushi o entrecote ;) sen gick vi promenad o njöt av stunden o varandra.
o jag bara kände att jag verkligen älskar honom. För allt-det-där-jobbiga-som-du-gjorde-då bara försvann när jag var med honom, när vi gick o pratade om våra största rädslor o största drömmar. o visst är vi helt olikt i allt vi gör o tänker men på ngt sätt så har han rätt - vi kompletterar varandra.
jag försökte tänka mig ett liv som bara hans bästa vän men båda han o jag vet att det inte är tänkbart. Vi dras till varandra - det är mer än kemi i bilden denna gång. Något som gör att trots allt som hänt i dessa 2 åren av berg o dalbana har hållt oss ihop o fört oss tillbaka till varandra. Något som gör att jag inte bara kan släppa taget om honom o inte kan sluta älska honom. Är det rädsla av att förlora någon? tryggheten? eller är det trots allt kärlek? svaret har jag inte men i sinom tid kommer det att visa sig..men än så länge är det enda jag vet just nu o det enda jag behöver veta är att jag älskar den här killen mer än mycket.. o det känns helt okej.
har folk problem med det jag känner, så kan jag verkligen inte bry mig mindre.
fortfarande är det mitt liv, mina känslor o mitt hjärta.
o nu ska jag dricka kaffe o känna lycka.
btw, ville bara säga att jag verkligen har världens bästa vänner.
ni vet vilka ni är o ohej vad jag är tacksam för allt ni gör o har gjort för mig.
jag lovar, jag skulle kunna offra mitt liv för er. <3
hej
