Abbygail

you can't deny..

fick panik på B igår så jag gjorde slut.
jag grät o han grät o vi var ledsna o förbannade.
jag gick in på toan o bölade som tio grisar ungefär.
satt där en stund.
men sen gick jag ut o sprang till Björns famn.
jag kunde inte.
jag ville inte.
vara utan honom.
vi började om på nytt igårkväll..
o det kändes helt rätt..!

och ja, jag får ångest, damp o panik på honom ibland.
sådan är jag o sådan är han.
men vi älskar varann.
ingen är perfekt, glöm aldrig det.
för det mesta är alla lika dumma, korkade o gör om samma dumma grejer.
konstigt att man ser det så tydilgt  på någon annan men inte sig själv.
I´ve been there, done that.

han vill vara med mig
o jag vill vara med honom.
allt är inte toppen men det är inte botten för oss två..
inte än, inte nu inte på länge..
hoppet är där..
också kärleken..
som sagt, det är mer än kemi..
kärleken fördriver rädslan..(?)
kärleken övervinner allt..(?)
det återstår att se..
men jag tror på den.
hoppas på den..
det är väl det som räknas till slut.(?)


jag vet det, för sist när vi gjorde slut så fanns det inget kvar av oss..
varken han eller jag ville inte eller orkade fortsätta va med varann..
det fanns inget hopp,
inget att tro på..
denna gång är det annorlunda för vi vill ha varann..
vi vill inte vara utan varann..
jag orkar inte förklara längre faktiskt.
för vem åh, vem kan ifrågasätta ens känslor?
vi har varit med varann i mer än 2 år nu, tiden spelar väl inte så stor roll egentligen 
men mycket har vi varit med om. 
o mer lär det väl bli..
vi får la se hur mkt vi kommer att kunna ta..
men det känns som vi är ganska tåliga (=  
kärleken får ta över..
nu ska jag o B låta den göra sin..
o vi kommer att skapa minnen..
så länge vi har varann klarar vi det mesta...


läggdags!
puss